Inväntar julen vid älskade dator med combon julmust/clementin/pepparkakor.

Inget djupt och filosofiskt inlägg idag, nej. Bara snabb statusuppdatering.


Fredag: FREDAGSMYS DELUXE WITH ALL INCLUDED
Lördag: Nördconmöte och hem till Erik
Söndag: PLUGGA

Idag har jag köpt paljetter och påfågelfjädrar till min soon-to-become maskeradmask. Skitfränt.
Nästa vecka är det maskerad och Queen.





<3

Jag tänkte faktiskt berätta om något intressant som hänt idag. Tills jag kom på att det inte hänt något särskilt intressant idag alls. Så vi kör lite art-theme den här gången.

Har fått en plötslig lust att börja teckna och designa igen. Teckna, framför allt. Skulle vilja ha en bättre tablet till datorn bara, gärna en wacom, så att jag kan börja måla direkt i photoshop igen. För den jag har nu suger rumpsnopp. Ursäkta språket.

Jag har hur som helst massvis med otroliga bilder sparade som ger mig inspiration till att börja måla, och idag jag tänkte dela med mig av några aldrig-svikande favoriter.

Cthulhu - Av någon random person jag hittade på DA


Alltså. Kolla bara in den här bilden. Inser ni hur lång tid det måste ha tagit att måla den?
Och i bara svartvitt, utan raster? Hallå!? 
Jag blir både peppad och avskräckt när jag ser den...




Mermaid - Också från DA


Tycker mycket om den här bilden.
Dels för att den är ett "levande" exempel på magin man kan åstadkomma med photoshop, och dels för att hon är så vacker trots sitt fiskliga utseende. Liksom. Kan spekulera länge om den här.






The Ballerina - Från DA, återigen



En helt otrolig bild jag hittade när jag lallade runt på DA i jakt på Silent Hill-bilder.
Vet inte varför just den här bilden tilltalar mig så, men den lyckas klicka med mig på något vis.
Jag kan bli otroligt motiverad av att bara titta på den, och jag hittar ständigt nya saker i bilden, symboliska och mer renodlat metaforiska.

Detta är bara ett fåtal av alla dessa bilder jag har under min Inspirations-mapp. Någon gång kanske jag laddar upp några fler :P
Gemensam nämnare för dessa bilder är iallafall att de alla ger mig en otroligt stark lust att börja teckna igen.

Har insett att jag nästan aldrig skriver här, skriver hellre i min bilddagbok eftersom responsen är större. Vilket betyder att de gånger jag behöver få ut känslor som fodrar lösningar, så skriver jag på bilddagboken istället.

Men nu är läget som så att jag vill skriva för min egen skull den här gången.  


Jag har kommit på en egenskap hos mig som jag hatar.
Min förmåga att ständigt överanalysera saker och ting, oavsett anledning, situation eller inblandade.

Så fort någon säger något säger skriver något, så måste jag överanalysera det. Fundera ut vad personen egentligen menar och tycker. Det måste bero på någon form av, jag vet inte, brist på självförtroende? Att jag aldrig kan lita på folk som berömmer mig? 

Mina vänenr vet att jag har svårt att ta emot seriösa komplimanger. Inte flummiga, skämtsamma sådana, nejnej, men seriösa. När någon på allvar berömmer mig eller visar sin uppskattning. Då tror jag bara att personen i fråga driver med mig. 

Undrar om det har med min barndom att göra, tro? Denna oförmåga att lita på människor och tro det bästa om folk? Det är en ENORM svaghet. 

Summa summarum; jag har funnit ut att jag aldrig på riktigt kan glädja mig åt någonting egentligen. Även om jag är glad, så finns den där äckliga lilla baktanken "Undrar vad han menar med det egentligen? Driver han med mig?!" 

Suck.
Ibland tycker jag så snuskigt illa om mig själv.


Egentligen var det nog inte alls det här jag skulle skriva om idag, men vad gör man?

Oj. Det finns faktiskt folk som besöker den här bloggen varje dag, insåg jag just. Grattis till mig.

Jag tänkte faktiskt satsa dagens inlägg på att göra reklam för mig själv och det jag gör.  Länkar till mina sajter och sidor jag är medlem på and stuffs. Besök eller dö lite.



Min YouTube
Jag älskar YouTube. Jag nådde nyss 2000 subscribers, och jag är massa stolt. Mestadels beror denna inkomst på två saker:
1, B.A.K.A.Cosplays sketcher
2, Mina videos där jag sjunger
Kolla in, skratta åt mitt lama användarnamn som jag tyvärr inte får ändra, och subscriba sen. Tack.


Min Bilddagbok
Let's face it. Ja ghar Bdb av samma anledning som alla andra - för att skryta om mitt oh-so-important liv, ladda upp lite egobilder då och då, få medhåll när jag känner mig deppig, göra reklam för mina bilder och dräkter etc. etc. etc.


Min DeviantArt
DeviantArt är - för er som inte vet - ett personligt onlinegalleri där "konstnärer" laddar upp sina verk. Allt från teckningar och målningar (vanligast) till dräkter, fotografier och annat gojs.Besök, besök, besök!


Min Cosplay.com-profil
Här på Cosplay.com laddar jag upp bilder på alla mina dräkter. Eller ja, inte alla, bar de nyaste, för jag orkar inte ta bilder på alla de gamla och ladda upp. Men alla från och med min L-cosplay finns där. Tror jag.


Min Twitter
Självklart har jag twitter också, duh. Även om jag inte är alltför aktiv där.


Mitt Portfolio
Här har vi en liten kul grej. Mitt portfolio. Det är en hemsida som jag ständigt jobbar på, men som ännu inte är helt färdig. Det är iaf som en sammanslagning av allt jag skapar online. Typ. Mest dräkter och worklogs, dock.


B.A.K.A.Cosplays Hemsida
Den är under uppbyggnad och kommer inte att uppdateras innan den nya hemsidan är uppe. Men det finns en hel del smått och gott om min cosplaygrupp där iaf :)


B.A.K.A.Cosplays Forum
Här hänger alla coola människor. Du kan också få hänga där, om du vill.


The Bakapedia
B.A.K.A.Cosplays nystartade WIkipedia. Coolare än du någonsin kommer att bli.



There you go, fellas. NOW PAY ME A VISIT.

Dagens andra inlägg, tänk vad lite ny layout kan göra~

Nej, men jag känner att jag behöver stanna upp och tänka lite, allting rusar på för snabbt just nu.
Vädret har dessutom varit skitkonstigt idag, och skiftat konstant, lite som mitt humör. 

Allting började väl helt okej, morgonen och så. Men sen framåt lunch så drabbades jag av en jättehemsk "ingenting-du-gör-spelar-någon-roll-eftersom-allting-kommer-förändras-till-det-sämre-snart-ändå"-känsla. Det var on för mig okänd känsla, och jag överrumplades lite av den. Hur som helst så gick mitt humör ner i botten, och det sög ju lite. Förlåt till alla jag whinade för.

Sen, BAM, så blev jag skitpepp på att göra ALLT. Dansa, cosplaya, sjunga, skriva - ALLT. Helst samtidigt. Men den känslan försvann lika fort som den kom, och jag blev ensam kvar igen.

Efter det, sen nån gång i eftermiddags, har jag haft en orolig magkänsla, jag känner mig nervös, lättirriterad och osäker.
Rädd. Ja, man kan nog säga att jag är rädd. Utan att veta varför. Vilket i sin tur gör det ännu mer obehagligt, att gå runt och vara rädd för något som jag inte ens vet vad det är.

Jag är livrädd, helt enkelt. Och eftersom jag inte vet vad jag är rädd för, så har jag fyllt det tomrummet med andra saker som jag borde vara rädd för.

Jag är rädd för att bli ensam kvar. Det är nog min största rädsla. Rädd för att alla jag älskar ska försvinna, rädd för att alla som delar mina intressen ska tröttna, rädd för att de som så tålmodigt står ut med mig ska bli irriterade och gå. Mest av allt är jag nog rädd för att bli ensam kvar. Jag tror  inte det märks på utsidan, men jag skule tro att det är mitt livs största skräck, att bli övergiven. Jag är så otroligt beroende av månniskorna i min omgivning att varken de eller jag förstår hur mycket. 

Det är jobbigt, jag orkar inte gå runt och vara rädd hela dagarna - det gör ingen. DArför trycker man undan det och så kommer allt på en och samma gång sen istället, som en jävla bomb, och det är inte kul, för det orkar man inte med. Speciellt inte som denna bomb kommer NU av alla tillfällen, när jag har så mycket att göra inför slutspurten i skolan, med mina kompisar, pojkvän, intressen och måsten. Inte för att jag klagar - alla dessa håller mig sysselsatt ,vilket jag definitivt behöver just nu, men ibland kommer det en gigantisk overload och hårddisken exploderar.

Förhoppningsvis är den värsta krisen över, men jag känner fortfarande att jag sitter och darrar. Rädslor och skräckscenarion försvinner inte så lätt, och man kan inte göra så mycket för att hindra dem heller, mer än att vänta och tänka på det bästa man har.  

Idag känner jag mig otroligt hoppfull. Jag vet inte riktigt varför, men jag har många bra saker framför och bakom mig känns det som. Plus att jag alltid blir på sånt här humör när det börjar gå mot vår och värme.

Jag vill inte låta detta bli enbart en gnällblogg, därför vill jag skriva när jag är på bra humör också.
Är jättepepp på cosplay nu. Ouran, L4D, till och med SIlent Hill. Jag och E klarade SH2 igår, och det gav mig av någon anledning upprymdhet och lust att cosplaya Silent Hill igen. Fast eftersom jag redan har en nursedräkt så vill jag göra en annan nu, en grupp vore nice.

Just nu sitter jag i skolan i brist på bättre sysselsättning. Jag har någon form av analysprov om tjugo minuter i svenska, men jag är inte så orolig. Resten av dagen är ganska öppen; jag ska köpa något till pappa eftersom han kommer hem från ryhov idag och sen ska jag hem till Johanna och sega mig. En ganska normal dag. Imorgon är det dans, onsdag är det filmdag/kväll/studiedag, torsdag öppen, fredag träffa E.
En allmänt trevlig vecka.

Sen är det bara två veckor kvar till lovet, och tre veckor kvar tills jag blir sjutton år. DET är alltid nice.

Det är varmt, jag har precis köpt nya skor, jag har pengar, jag har ett halvdant liv (bättre än inget, ne?), jag har precis klippt mig, och jag ska KAAAANSKE gå på Närcon i Augusti. 


Life at its best ;)

Tänkte bara skriva ned lite snabbt hur jag känner mig just nu, bara för att jag är på ganska annorlunda humör.

Jag känner mig lite lätt upprymd.
Det känns som om jag är pepp på en massa saker som jag inte helt kan sätta fingret på.
Dessutom känns det som om jag är alldeles nyförälskad.
Mitt huvud känns ovanligt lätt och tomt på jobbiga tankar.
Hela jag känns faktiskt väldigt lätt.
Jag har inga direkta problem just nu, det känns väldigt skönt.
Min mun hänger uppe i ett preliminärt permanent smajl.
Jag vill skratta.


Att då fundera ut varför kvarstår.
Jag kom nyss hem från rollspel, vilket var mycket trevligt trots att jag var totalt oförberedd och inställd på att dansa istället, men dansen blev cancel'ad så blablabla en timme senare var jag i Kaxholmen.

Rent sinnesmässigt känner jag mig glad, för att många jobbiga saker är avklarade;

# Jag har inga prov på ett tag, och de stora proven är ändå avklarade.
# Mitt konto är nu fixat så att mitt studiebidrag kommer in på MITT konto.
# ID-kort är fixat också, kommer om några veckor.
# Jag har världens bästa pojkvän.
# Insåg idag att jag hade tvåhundra kronor på mitt konto som bara på något mystiskt sätt hamnat där.
# COSPLAY COSPLAY COSPLAY
# Var ledig idag.
# Fyller år snart.
# Plus lite till.


Sammanfattningsvis; allting känns helt okej just nu. Att lyssna på "Shine" på högsta volym hjälper lite också.
Så nu ska jag sova, för att vakna imorgon och förhoppningsvis ha kvar lite av den här underbart euforiska känslan.

Den här dagen kan nog bäst beskrivas som en sån där dag när man känner sig som en levande dator. Som gör vad man säger åt den, utan att undra varför, reagera eller klaga. Saker har bara... hänt... idag.

Som de allra flesta lördagar börajde den med att jag sov onaturligt länge. Så pass länge att jag gick direkt på lunch utan frukost. Pizza tjugo minuter efter uppvaknande är inte att rekommendera. Efter det drog jag till A6 med diverse vänner, (person H och person C) och det var mycket trevligt.
Efter det, hem och städa. Direkt. Jag blev precis färdig, och är ganska nöjd med mig själv. 
Så hur ska kvällen spenderas då? Ingen aning, jag har beslutat mig för att bara ta den som den kommer. 

Jag har varit på ett onaturligt harmoniskt humör idag, närmast apatisk. Ingenting har kunnat rubba mig ur detta sinnestillstånd, varken ilska eller glädje, och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak. Kan vara bra eftersom det blir som en skyddande bedövningsbubbla runt mig mot omvärlden, men diverse roliga saker har å andra sidan svårt att ta sig igenom. Antagligen försvinner bubblan imorgon.

Så, för att nu summera upp dagen; den var helt okej.

Jag blev däremot offer för en ganska underlig känsla för ett tag sen, någon slags blandning av saknad och tacksamhet. Det var ganska behagligt, nästan lite euforiskt. Jag insåg att jag har så många människor att tacka för väldigt mycket, och att alla dessa människor förmodligen aldrig kommer inse hur mycket jag tycker om dem. Man kan inte gå runt och säga det till alla, det förlorar effekten efter ett tag, men jag hoppas att de förstår ändå. Jag är skyldig er mer än ni anar.
 
Sen slogs jag av nästa känsla; saknad.
Saknad efter människor, händelser och dagar. Det här året har börjat bättre än något annat år har gjort på länge, och att dessutom UppCon råkade flyta på mitt under allting gjorde inte saken värre. UppCon var definitivt en av årets bättre händelser, den kicken jag fick av att gå upp på scenen i år går inte att beskriva. Det saknar jag.
Jag har träffat många människor det här året, nya och gamla. Det är alltid roligt att träffa någon man inte sett på länge (person G). Att lära känna en människa bättre, så pass bra att man inte fattar det förräns man inser att man blir besatt av det är också trevligt (person E) och att träffa nya människor som man inte förr pratat så mycket med, men sen inser att det är förbannat trevliga människor är också väldigt roligt (person B och person L). Att umgås med mina vänner är något jag är närmast beroende av, och det kan låta klyschigt, men det är ändå en av mina favoritsysselsättningar.

Alla dessa människor, platser och händelser, allt det är saker som jag har livnärt mig på det här året. Saker jag har tänkt tillbaka på när jag haft tråkigt, varit deprimerad eller apatisk. Saker som nästan alltid lyckats få mig på bättre humör. 

Det är detta som får mig att känna mig tacksam för att jag saknar.
På något sätt hänger de två känslorna ihop, utan att man riktigt kan sätta fingret på det.  

Efter att ha beslutat mig för att skrota min gamla blogg och börja om på nytt än en gång, så sitter jag här åter igen. På samma stol, vid samma dator och antagligen vid samma tid på dygnet. På samma sätt som förr lovar jag mig själv att det här ska bli en aktiv blogg utan en massa bullshit, och på samma sätt som förr tvivlar jag lite på exakt vad som menas med "aktiv". 

Så varför skaffar jag mig då en ny blogg? 

Jo, jag tycker att det behövs. Inte nödvändigtvis för andra, men för mig själv. Jag vill ha ett ställe med mina samlade tankar och funderingar på, samt anteckningar och minnen. Alltså, av precis samma anledning som de flesta bloggare. 

Jag känner att jag bara sitter och rabblar upp en massa ord nu, så jag ska snart sluta skriva för idag. På tal om ingenting, dessutom, så struntar jag i att den här designen är dyster. 
I liek it. 

Att rabbla upp ord, förresten. Det är något jag är mycket duktig på. Jag kan rabbla upp ord i flera timmar, ord som inte betyder någonting eller hör hemma i något sammanhang. Alltså döda ord. Jag undrar vad jag kommer ha för nytta av att kunna dösnacka i framtiden, men det räknas väl alltid som någon sorts talang antar jag. Se, nu gör jag det igen.
Som den språknörd jag är så tycker jag dock ändå att ord är intressanta. 

Som sagt var, måste dock lära mig att behärska mitt flöde lite. Annars kommer den här bloggen fyllas av stycken som dessa ovan.

Vilket vore lite fail.