Flyt
Jag vet inte, men allting har faktiskt gått relativt bra. Jag har haft två helvetiska veckor fyllda av prov och annat jävelskap, men det har faktiskt funkat. Trots att några av mina kompisar beter sig som antingen 1, själviska bitchar eller 2, apatiska dissare, verkar jag inte reagera så starkt som jag brukar. Frågan är om det är bra eller dåligt.
Hur som helst så har jag funderat över varför de här veckorna har funkat så bra. Jag har kommit på ett antal olika anledningar.
Den främsta anledningen är person E.
Han har hållt mitt humör på topp, och jag är nog mer beroende av honom än han förstår x'D
Hur som helst så har den här månaden ända sedan den 2 februari varit helt amazing, och jag är så glad så glad att jag tror jag spricker och jag tycker så mycket om honom att det gör ont.
En annan anledning är min älskade Grupp.
Visst, det är "bara" en cosplaygrupp, men ungefär 40 % av mina närmsta vänner ingår i den gruppen. Det är min extrafamilj och jag älskar er alla så mycket så det finns bara inte. Det låter asklyschigt, men äsch. Jag älskar min grupp. Det är därifrån en stor del av min pepp kommer ifrån.
Tro det eller ej, men den tredje anledningen är nog skolan.
Kalla mig mes eller tard, men jag älskar min skola också. Mina kompisar och allt möjligt. Skolan är den plats där jag haft några av mina allra roligaste stunder.
Så ja, flera personer i min omgivning har hållit mitt humör på topp den här veckan. För att nämna några; Hanna, Erik, Johanna, Ellie, Emelie, Gabbi och Eddie. Plus några till.
Summa summarum, jag mår väldigt bra just nu.
Tacksamhet och Saknad
Den här dagen kan nog bäst beskrivas som en sån där dag när man känner sig som en levande dator. Som gör vad man säger åt den, utan att undra varför, reagera eller klaga. Saker har bara... hänt... idag.
Som de allra flesta lördagar börajde den med att jag sov onaturligt länge. Så pass länge att jag gick direkt på lunch utan frukost. Pizza tjugo minuter efter uppvaknande är inte att rekommendera. Efter det drog jag till A6 med diverse vänner, (person H och person C) och det var mycket trevligt.
Efter det, hem och städa. Direkt. Jag blev precis färdig, och är ganska nöjd med mig själv.
Så hur ska kvällen spenderas då? Ingen aning, jag har beslutat mig för att bara ta den som den kommer.
Jag har varit på ett onaturligt harmoniskt humör idag, närmast apatisk. Ingenting har kunnat rubba mig ur detta sinnestillstånd, varken ilska eller glädje, och jag vet inte om det är en bra eller dålig sak. Kan vara bra eftersom det blir som en skyddande bedövningsbubbla runt mig mot omvärlden, men diverse roliga saker har å andra sidan svårt att ta sig igenom. Antagligen försvinner bubblan imorgon.
Så, för att nu summera upp dagen; den var helt okej.
Jag blev däremot offer för en ganska underlig känsla för ett tag sen, någon slags blandning av saknad och tacksamhet. Det var ganska behagligt, nästan lite euforiskt. Jag insåg att jag har så många människor att tacka för väldigt mycket, och att alla dessa människor förmodligen aldrig kommer inse hur mycket jag tycker om dem. Man kan inte gå runt och säga det till alla, det förlorar effekten efter ett tag, men jag hoppas att de förstår ändå. Jag är skyldig er mer än ni anar.
Sen slogs jag av nästa känsla; saknad.
Saknad efter människor, händelser och dagar. Det här året har börjat bättre än något annat år har gjort på länge, och att dessutom UppCon råkade flyta på mitt under allting gjorde inte saken värre. UppCon var definitivt en av årets bättre händelser, den kicken jag fick av att gå upp på scenen i år går inte att beskriva. Det saknar jag.
Jag har träffat många människor det här året, nya och gamla. Det är alltid roligt att träffa någon man inte sett på länge (person G). Att lära känna en människa bättre, så pass bra att man inte fattar det förräns man inser att man blir besatt av det är också trevligt (person E) och att träffa nya människor som man inte förr pratat så mycket med, men sen inser att det är förbannat trevliga människor är också väldigt roligt (person B och person L). Att umgås med mina vänner är något jag är närmast beroende av, och det kan låta klyschigt, men det är ändå en av mina favoritsysselsättningar.
Alla dessa människor, platser och händelser, allt det är saker som jag har livnärt mig på det här året. Saker jag har tänkt tillbaka på när jag haft tråkigt, varit deprimerad eller apatisk. Saker som nästan alltid lyckats få mig på bättre humör.
Det är detta som får mig att känna mig tacksam för att jag saknar.
På något sätt hänger de två känslorna ihop, utan att man riktigt kan sätta fingret på det.
Ord
Efter att ha beslutat mig för att skrota min gamla blogg och börja om på nytt än en gång, så sitter jag här åter igen. På samma stol, vid samma dator och antagligen vid samma tid på dygnet. På samma sätt som förr lovar jag mig själv att det här ska bli en aktiv blogg utan en massa bullshit, och på samma sätt som förr tvivlar jag lite på exakt vad som menas med "aktiv".
Så varför skaffar jag mig då en ny blogg?
Jo, jag tycker att det behövs. Inte nödvändigtvis för andra, men för mig själv. Jag vill ha ett ställe med mina samlade tankar och funderingar på, samt anteckningar och minnen. Alltså, av precis samma anledning som de flesta bloggare.
Jag känner att jag bara sitter och rabblar upp en massa ord nu, så jag ska snart sluta skriva för idag. På tal om ingenting, dessutom, så struntar jag i att den här designen är dyster.
I liek it.
Att rabbla upp ord, förresten. Det är något jag är mycket duktig på. Jag kan rabbla upp ord i flera timmar, ord som inte betyder någonting eller hör hemma i något sammanhang. Alltså döda ord. Jag undrar vad jag kommer ha för nytta av att kunna dösnacka i framtiden, men det räknas väl alltid som någon sorts talang antar jag. Se, nu gör jag det igen.
Som den språknörd jag är så tycker jag dock ändå att ord är intressanta.
Som sagt var, måste dock lära mig att behärska mitt flöde lite. Annars kommer den här bloggen fyllas av stycken som dessa ovan.
Vilket vore lite fail.
